Den dagen på Golgata.
<< föregående
nästa >>
Den dagen på Golgata.
William Branham.
Läs hela kontot i...
Den dagen på Golgata.Lukas 23:33,
Och när de hade kommit till den plats som kallades “Huvudskallen” korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.Det är en av de viktigaste dagarna av alla dagar som Gud någonsin låtit gry på jorden. Och om Golgata är så viktigt för människosläktet, tror jag det gör oss gott att gå tillbaka och undersöka och se, vad det riktigt betyder för oss. För att se, vad som finns för oss och vad Gud har gjort för oss, och förstå, vad Han har lovat göra för oss. Det är därför som vi kommer till gudstjänsterna.
Det är därför som predikanten predikar. Det är därför som han forskar och fördjupar sig i Skrifterna och söker efter ingivelse - emedan han är en offentlig tjänare för Guds folk, och han försöker finna någonting som Gud skulle ha att säga till sitt folk, någonting som skulle hjälpa dem. Det kunde kanske gälla att döma dem i deras synder; men det skulle vara en hjälp till att resa upp dem, så att de må överge sina synder och sedan resa sig upp för att tjäna Herren. Och Ordets tjänare borde söka efter dessa ting.
Om nu denna dag är så viktig, en av de största dagarna, så låt oss se på tre olika saker som den dagen har betytt för oss. Vi kunde ha hundratals. Men denna morgon har jag bara valt ut tre olika livsviktiga saker, som vi skall betrakta under de närmaste stunderna, av vad Golgata har betytt för oss. Min bön är, att det skall döma varje syndare som är här, att det ska få varje helgad troende att sjunka ner på sina knän, att det skall få varje sjuk människa att lyfta sitt ansikte mot Gud och vara helad när han går härifrån, att varje syndare skall bli frälst, varje avfälling komma tillbaka och skämmas över sitt handlingssätt, och få alla heliga att fröjda sig, hämta nytt hopp och fatta nytt mod. Det ena stora, viktiga som Golgata betyder för oss och för världen är, att det har avgjort frågan om synden en gång för alla.
Människan befanns vara skyldig till synd, och syndens straff var sådant, att ingen människa kunde sona det. Straffet var så stort, att det inte fanns någon människa som kunde sona det. Jag tror verkligen, att Gud bestämde det så - att straffet skulle vara så stort, att ingen människa kunde sona det - för att Han själv skulle kunna göra det.
Syndens straff var döden. Vi är alla födda i synd, danade i överträdelse och komna till världen som lögnare. För den skull fanns det inte en enda av oss som var värdig, ej heller kunde man finna någon på jorden som var värdig. Synden fick inte sin början på jorden. Synden fick sin början i himmelen. Lucifer, djävulen, var en varelse fördömd för sin olydnads skull redan innan han satte sin fot på jorden. Synden började i himmelen, där Gud hade ställt änglarna och de himmelska väsendena på samma grund, gett dem samma betingelser som Han gav människorna. Kunskap... kunskapens träd. Livets träd och kunskapens träd, mellan dem kunde människan välja fritt. När Lucifer gavs företrädet att göra sitt val, ville han ha någonting bättre än Gud hade. Det var där som svårigheterna fick sin början.
Det fanns ett krav för synden. Kravet var döden. Döden var straffet och det betyder... Vi kunde gå in på betydelsefulla enskildheter av det här, eftersom jag tror, att det finns bara ett slags död. Det finns ett slag av liv. Jag tror, att en människa som har evigt liv aldrig kan dö. Och jag tror, att den själ som har syndat skall förintas fullständigt, eftersom Bibeln säger, att "den själ som syndar skall dö" (Hes. 18:20) - inte människan, utan själen, som syndar. Alltså måste Satan säkert dö, så att han utplånas fullständigt. Vad jag är av annan åsikt än universalisterna, som säger, att Satan kommer att bli frälst! Han syndade, och han är syndens upphovsman. Hans själ syndade, och han var en ande. Den anden skall förintas fullständigt, så att ingenting blir kvar av den. När synden drabbade jorden i början för länge sen, var det som om ett täckelse av mörker hade fallit ner från himlen och det bokstavligen förlamade jorden.
Det försatte varje varelse på jorden och hela Guds skapelse i träldom. Människan blev träl under död, sjukdom, sorg, bekymmer. Hela naturen föll med det. Synden var ett bedövningsmedel, som faktiskt förlamade jorden. Vi var bundna här utan hopp, eftersom varje levande varelse på jorden var underkastad den och varje människa född på jorden var underkastad den. Förlossningen måste komma någonstans ifrån, där det inte fanns någon synd. Den kunde inte komma från jorden.
En av oss kunde inte återlösa den andre. Och när människorna så förstod, att de blivit skilda från sin Gud, så blev de vandringsmän. De grät, de ropade, de slet ont, de strövade omkring bland bergen och genom ödemarkerna och sökte efter en stad, vars byggmästare och skapare var Gud. (Hebr. 11:10) Ty var och en visste, att om han någonsin kom tillbaka inför Gud, kunde han talas vid om saken med Honom. Men det fanns ingen väg som ledde tillbaka. Han gick vilse. Han visste inte, vart han skulle vända sig, och så begav han sig ut på vandringsstråt och försökte hitta någonstans, så att han kunde finna vägen tillbaka till den platsen. Någonting inom honom sade honom, att han kom från en plats som var fullkomlig.
Det finns inte en enda människa här i denna synliga åhörarskara denna förmiddag eller i skaran av åhörare som lyssnar på ljudbandet där, dit det går över jordens rund, det finns ingen här eller någonstans, som ej skulle sträva efter fullkomlighet. När du får dina räkningar betalda, tror du att saken är klar. Så snart du fått dina räkningar betalda, då blir någon i familjen sjuk. När sjukdomen gått över, så har du fått fler räkningar att betala. Det första du blir medveten om är, att ditt hår håller på att bli grått, och då önskar du, att du var ung på nytt. Det är hela tiden, jämnt och ständigt någonting på grund av denna syndens våg. Men det att du i ditt hjärta söker efter det visar, att det finns fullkomlighet någonstans. Någonstans finns någonting.
-----Till slut en dag - det är den dagen på Golgata - var det En som kom ned ifrån Härligheten - En, vars namn var Jesus Kristus, Guds Son, som kom ned ifrån Härligheten, och Golgata kom till. Det var den dagen, då priset betalades och syndafrågan löstes för alltid, då röjdes vägen fram till detta som vi hungrar och törstar efter. Det fick till stånd en plats för försoning. Det finns ingen människa, som någonsin har besökt Golgata och sett det sådant som det är, som någonsin därefter kan vara densamma. Allt som hon någonsin har begärt eller längtat efter blir uppfyllt, när hon når den platsen. Det var en så viktig dag och en så viktig sak, det skakade världen. Det skakade världen så som den aldrig hade blivit skakad förr, när Jesus dog på Golgata och betalade syndaskulden.
Den här syndiga världen blev medvetslös, Solen gick ner mitt på dagen och fick ett nervsammanbrott. Klipporna skalv. Bergen rämnade. De dödas kroppar bröt fram ur gravarna. Vad åstadkom det? Gud skapade en ny utgångspunkt på Golgata. Han sårade för alltid det djur som kallas Satan. Nåväl, Satan besegrades på Golgata. Jorden bevisade, att det var så. Det största pris som någonsin kunde betalas, och den Ende som kunde betala det, kom och gjorde det på Golgata. Där erlades det stora priset. Det är en av de saker jag ville tala om. Gud hade krävt det. Ingen människa var värdig. Ingen människa var i stånd till det. Ingen människa kunde göra det. Och Gud kom själv, tog människogestalt, levde ett människoliv under mänskliga begärelser och korsfästes på Golgata. Just när Satan trodde, att Han inte skulle klara det - att Han inte skulle uthärda det - gick Han till Getsemane; och varje frestelse som någon människa någonsin har utstått gick Han igenom precis som en människa; men Han betalade priset, och just det gjorde världen medvetslös - liksom bedövningen för en operation.
När en läkare söver ner en människa, gör han henne medvetslös, innan han kan utföra operationen. Och när Gud gjorde en operation på församlingen, sövdes världen ner, Naturen genomgick en omvälvning. Inget under, för Gud i mänskligt kött var döende. Det var den timma som världen hade sökt efter, och ändå visste många av dem inte om det. På samma sätt som det är idag, många söker efter dessa ting och ändå känner de inte igen dem. De fattar inte, var utvägen finns. De försöker fortfarande sträva efter världsliga nöjen och ting under det att de söker en utväg.
Det har funnits många vägvisare som visade mot den dagen. Många stora förebådare som haft sinnesbilder i lammet, oxen, turturduvan och alla dessa ting; men ändå kunde de inte bryta det. De kunde inte lossa dödens grepp. För Satan hade jorden i sitt våld - just de klippor, uppför och nedför vilka han en gång hade vandrat, svavelosande. Lucifer var morgonens son, och han vandrade på jorden, när den var en glödande vulkan (Jes. 13:12-15). Dessa samma klippor, som hade svalnat, när Jesus dog på Golgata, stöttes fram ur jorden. Priset betalades och träldomen under Satan var bruten.
Gud överlämnade åter i människans händer en väg tillbaka till det som hon ständigt sökte efter. Hon behövde inte gråta mer. När han bröt Satans ryggrad där på Golgata - syndens ryggrad, sjukdomens ryggrad - det återför varje dödlig varelse på jorden till Guds närvaro med synderna förlåtna. Halleluja! Våra synder är förlåtna! Satan kan inte längre avbryta vår kontakt med Gud. En väg har banats. Det finns en telefonförbindelse. Det finns en linje till Härligheten. Det ställer varje människa inom räckhåll för den linjen. Om en man är full med synd, har det återknutit honom till den forna centralen. Han kan få förlåtelse för den synden. Och inte bara det, utan synden är också försonad. Ära vare Gud! Du behöver inte säga: "Jag är inte värdig." Det är klart, att du inte är det. Du skulle aldrig kunna vara det. Men En som är värdig har tagit din plats. Du är fri. Du behöver inte längre söka och undra. Du behöver inte vara en nöjeslysten människa här nere på jorden. Ty:
"Det finns en källa fylld med blod,
ut ur Emmanuels ådra,
där syndare dyker i dess flod
och blir kvitt alla sina fläckar av skuld."Du behöver inte bli förtappad; det finns en banad väg, en farväg. Och den kallas "den heliga vägen" (Jes. 35:8-9). Den orene färdas inte på den, för han kommer först till källan; sedan beträder han farvägen.
Kristus bröt Satans makt. Han öppnade helvetets fängelseportar. För var och en som var instängd på denna jord - i fängelset - och fruktade för vad döden skulle innebära för honom, när han dog; på Golgata öppnade Han celldörrarna och släppte varje fånge fri. Du behöver inte lägre rivas ner av synden, åt att dricka, röka, spela hasardspel, ljuga. Du kan vara ärlig, rättskaffens och oförvitlig; och Satan kan inte göra någonting åt det, eftersom du har fått tag i en lina, en livlina. Den är förankrad i tidsåldrarnas klippa. Ingenting kan slita dig därifrån. Ingenting, inte ens döden själv, kan skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus. Det är det som Golgata betydde. Människor som befann sig i träldom blev befriade. Människor som en gång levde i fruktan för döden behöver inte längre frukta döden. En man som längtar efter en stad, vars byggmästare och upphovsman är Gud, han kan stiga ut på farvägen och vända sitt ansikte mot himmelen, eftersom han är fri. Halleluja! Han är återlöst. Han behöver inte längre undra, för det finns ett sätt att veta, om du har rätt eller inte. Gud skänker oss liv. Våra synder är borta. Den dagen på Golgata betalade priset.
-----För det första bör vi försöka förstå, vad den dagen betydde. För det andra bör vi inse, vad den dagen har gjort för oss. Och för det tredje, låt oss se på vad vi borde göra, för den dagen, vad vi borde göra. För det första borde vi granska den noga, ty det är en stor dag - den största av alla dagar. Priset för synden erlades. Satans makt bröts ner. Och nu vill vi se efter, vad vi skulle göra i gengäld. När Jesus dog på Golgata den dagen, betalade Han inte blott priset för våra synder, utan Han betalade också priset för en väg och banade den, så att vi skulle kunna följa Honom. Ty vi är den fallne Adam som har blivit återlöst. Anden ledde den förste Adam genom den Ande som hade herraväldet över hela naturen. Så har vi - den andre Adam eller den jordiska människan - blivit återlösta av Kristus från och med den dagen på Golgata och är i stånd att följa Honom.
Läs hela kontot i...
Den dagen på Golgata.
